Tekniska framsteg blir aldrig så tydliga som vid en tillbakablick. När Laila Halldin började på Televerket 1972 var handskrivning av 700 lönebesked en av uppgifterna. Idag använder Laila Halldin HR-plus som automatiserat löneprocessen och lämnat plats åt värdeskapande arbetsuppgifter.
Tänk att vi en gång i tiden klarade att bedriva verksamheter utan datorer!
Så sent som på 70-talet var arbetet på Televerkets löneavdelning fortfarande helt manuellt. Där inledde Laila Halldin sin karriär 1972 med att – bokstavligt talat – räkna ut löner åt 700 telemontörer.
– Intill borden stod en varsin vagn, där alla löneunderlag förvarades i namnordning. Var 14:e dag kom nya dagverksblad som sa hur många timmar varje person hade arbetat.
Utöver grundlönen kompenserades montörerna med extra tillägg. 1 krona och 15 öre för att klättra upp i en stolpe och andra tariffer för arbeten under jord eller resor till kalla platser.
– Jag hade hjälp av en räknesnurra och Facits räknemaskin, som jag lärde mig manövrera samtidigt med båda händerna.
Då som nu, var den 25:e löneutbetalningsdag. Laila Halldin hann aldrig uppleva eran med kontanta utbetalningar, men i början på 70-talet var lönebeskeden fortfarande handskrivna på Televerket.
– Arbetsgivarens original hölls ihop av klämmor med bankens och den anställdes kopior, när jag skrev dit alla belopp för hand. Därefter vek vi lönebeskeden på ett speciellt sätt och stoppade ner dem i pergamentpåsar, så att bara namnet syntes, säger Laila Halldin.
Optiska siffror – en revolution
Arbetet var förstås enormt tidskrävande jämfört med idag, inte minst i januari när alla kontrolluppgifter sammanställdes för hand och dubbelkontrolleras av en kollega. 1975 infördes en förändring som Laila Halldin beskriver som en revolution.
– I tre dagar gick jag en utbildning i optiska siffror. En maskin kunde därefter läsa underlagen med våra noggrant skrivna lönearter och belopp. Då behövde vi inte längre räkna allt själva, handskriva lönespecifikationerna och gå till banken med stora ark.
Laila Halldin gick vidare i sin karriär och vid årsskiftet 1977/78 började hon på Sveriges television. Nästa stora revolution kom inte förrän 1984, när hon fick veta att avdelningen skulle datoriseras.
– Jag tyckte att det var spännande och åkte in på helgerna ett par gånger för att leka med datorn.
”Det är ju ingen som dör”
Laila Halldin ansvarade för utbetalningarna till ett stort antal anställda, där medarbetare på Rapport, ABC-nytt och flera lokala redaktioner ingick.
– Många var rädda för att göra fel i början, men jag tänkte att det är ju ingen som dör. Den inställningen, plus att jag hade tränat en hel del innan, gjorde att min kapacitet ökade väldigt snabbt.
Idag, trettiofem år senare, jobbar Laila Halldin fortfarande med lön, men nu på Visma Enterprise och kunder som Danske Bank och TitanX. Till sin hjälp använder hon HRM-systemet HR-plus som automatiserat det mesta arbetet och gett utrymme för mer kvalificerade uppgifter som rådgivning, analys och uppföljning.
– Jag är siffermänniska och har alltid älskat mitt jobb. Mina erfarenheter från tiden före datorerna har gett mig en god förståelse för vad som ligger bakom en uträkning. Jag ser direkt om något är fel!